Retrospektivt: The Walking Dead (Season One)

Efter en lång tids frånvaro på Munväder så återvänder vår artikelserie retrospektivt genom att titta ”tillbaka” på det enormt hyllade The Walking Dead: Season One från Telltale Games.

Och ja, vet att vi sträcker på definitionen av ”retrospektivt” genom att inkludera ett spel som kom så nyligen som 2012 men passar utmärkt till vårt tema och ha fått lugna ner sig efter tokhyllningarna för ett par år sedan.

Men frågan är: Håller sig spelet än idag? Häng kvar så får ni veta.

För er som inte känner till serien följer här en kort sammanfattning(eller kolla trailern nedan):

I The Walking Dead spelar du som Lee Everett, dömd brottsling som transporteras till fängelse då zombieapokalypsen kommer mellan. Efter att ha varit i en bilkrasch så stöter Lee på den ensamma Clementine vars föräldrar var bortresta när apokalypsen startade. Som Lee så tar du hand om Clementine och förväntas skydda och uppfostra henne i denna nya, bleka värld.

Vissa ögonbryn höjdes när detta projekt avslöjades då en del trodde att detta skulle resultera i irriterande eskortuppdrag och irriterande karaktärer. Dock via smart tänkande och bra manus så undvek Telltale detta genom att fokusera på rätt saker istället för att försöka att tvinga spelaren att göra saker som inte intresserar dem. Jag menar, vem kan någonsin nämna ett minnesvärt eskortuppdrag som inte kändes som en plågsam plikt?

Den grafiska stilen som används i detta spel avskräcker vissa men det ska noteras att spelserien baseras på serietidningen The Walking Dead och inte tv-serien. Och när det kommer till att återskapa känslan av den så kommer de så nära man kan komma. Personligen så gillar jag stilen och den passar utmärkt i sin kontext.

Och för de som undrar så håller spelet fortfarande sin kvalitet. Det är en konstant känslostorm med en handling som ständigt rycker undan ens fotfäste och tvingar dig att ta hårda beslut. Tänka på sig själv eller gruppen? Hur hanterar man ett barns situation i denna värld?

Det finns så många anledningar detta spel kunde ha gått snett på. Men i och med att samtliga karaktärer faktiskt känns som riktiga människor (till skillnad från tv-serien…) och relationerna mellan dem känns trovärdiga så bryr man sig, oavsett sin disposition innan man spelade det.

Missförstå mig inte, jag tittar på tv-serien men känner trots den tidsmässiga investering i serien inte lika personligt investerad i dess karaktärer som jag har känner för spelets. Även dem jag ogillar går att förstå utan att en hel bakgrundshistoria presenteras och man får en tydlig bild av deras värderingar. I tv-serien känner jag inte att jag veta hur alla karaktärer skulle agera i vissa situationer då de flesta fortfarande känns distanserade för mig.

Och huvudpunkten i detta spel är relationen mellan Lee och Clementine, en relation som chockerade mig hur stark och trovärdig den är. Man blir både frivilligt och ofrivilligt investerad i att bygga upp den här relationen och det stöttas upp av lysande manus och två briljanta prestationer från röstskådespelarna. Både Lee och Clementine är, enlig min åsikt, två av spelhistoriens bästa karaktärer.

Den här spelserien fokuserar på relationerna mellan överlevarna mer än någonting annat och detta ska man ha i åtanke innan man sätter sig ner och spelar. Vissa kommer uppfattas spelet som långsamt och tradigt och det gör inga tjänster nu senare. Spelet har en del brister speltekniskt som enbart irriterar numera (dock har de flesta åtgärdats i senare säsonger och spel).

Det ska sägas att rent speltekniskt så har inte mycket hunnit hända på ett par år och den grafiska presentation som Telltale valt för sina spel förmodligen gör att detta spel (och framtida) kommer att hålla rent grafiskt. Fans av serietidningen lär inte vara besvikna över den riktning de valde för serien.

Spelet står sig fortfarande starkt idag för främst sin handling, karaktärer och grafiska presentation. Det finns en del brister i spelmekaniken som kan förta upplevelsen en del (men låt det inte hindra dig!) och ”pusslen” som finns kan kännas än mer banalt simpla.

Förmodligen kommer detta spel att stå tidens tand och fortfarande vara omtalat om många år. Dessutom så kommer ju flera säsonger som expanderar på handlingen likt en tv-serie (säsong 2 färdigställdes förra året).

Du kommer definitivt känna något när du spelar detta spel om inte så… tja…du borde kolla upp det där hos någon.

Vad med er? Har ni några erfarenheter med detta spel ni vill dela med er?