Sommartips från Munväder Film: Thriller – en grym film

Oförlåtande, hänsynslösa hjältinnor är något man verkligen, verkligen gillar att se på film och i och med att Luc Besson nyligen fått sitt senaste verk Lucy släppt världen över så har man kanske ännu en film att se fram emot där en stentuff hjältinna kan röja allt motstånd i sin väg. Efter testosteronfester som Hercules: The Thracian Wars och The Expendables 3 så kan det vara väldigt välbehövligt för min del. (Jag vet att filmen funnits ute på biograferna ett tag nu och tyvärr har jag inte fått tillfälle att se den ännu, men Tim här på Munväder har gjort det så kolla gärna in hans recension på YouTube.)

Men man får ju inte glömma att det finns gott om tidigare actionhjältinnor vars korståg mot världen man i filmformat kan njuta av närhelst lusten faller på. Till och med här i Sverige har vi sedan 1970-talet haft en ikonisk sådan i och med Christina Lindberg och hennes roll i Thriller – en grym film (1973).

Thriller har under åren fått ett oerhört stort kultvärde och blivit omåttligt populär i b-filmfantasternas salonger, mycket tack vare att Quentin Tarantino angav denna film som inspiration för karaktären Elle Driver i Kill Bill-filmerna, och det är med all rätta eftersom Thriller är något utav ett unikum om man frågar mig. Man har ju sett hämndhistorier spelas ut på film förr och en del utav er har säkert sett en rape-and-revengefilm (den subgenre som Thriller till största del tillhör) någon gång i era liv, men det är sällan man sett något som liknar denna film. Den andra delen av filmens titel säger egentligen allt; det ÄR en grym film. En grym och obehaglig historia om en stum kvinna som kidnappas och tvingas arbeta som prostituerad varpå hon sedan tar saken i egna händer och ger sig ut på ett blodigt och hänsynslöst hämndtåg mot sina fångvaktare (och alla som råkar komma i hennes väg).

Lika som bär; Daryl Hannah som Elle Driver i Kill Bill vol. 2 (2004) och Christina Lindberg som Frigga i Thriller – en grym film (1973)

Christina Lindberg är riktigt cool i huvudrollen och hennes rolltolkning effektiviseras ytterligare av det faktum att hon inte har en enda replik. Hon fullkomligen äger varenda liten bildruta i denna film! Naturligtvis är filmens kvalitet vad gäller kamera och specialeffekter ganska låg, det är ju en b-film med låg budget som det rör sig om, och tempot i filmen är långsamt och utdraget. Allt detta är dock också saker som fungerar till filmens fördel eftersom det tillför den där skitiga och råa känslan som man gärna vill att rape-and-revengefilmer ska ha.

I och med filmens brutala, sexuella och våldsamma natur så finns det naturligtvis i ett flertal olika klippningar varav den helt ocensurerade innehåller ett antal grova sexscener som rimligtvis kan klassas som hårdporr. Dessa scener tillför egentligen inget till handlingen och om man väljer att se den amerikanska versionen av filmen (They Call Her One Eye) där dessa scener inte finns med så missar man troligtvis inte så mycket. Själv stör jag mig inte så mycket på dessa scener eftersom jag tycker att de är väldigt bidragande i att förmedla det obehag och den förnedring som förekommer i filmens intrig.


Möjligtvis en av de coolaste b-filmsaffischerna någonsin!

Kort sagt så är Thriller kanske inte en film för alla, men har man en stark mage, en viss uppskattning för långsamt uppbyggda filmer, en viss uppskattning för kultförklarade b-filmer samt en enorm uppskattning för coola hjältinnor på film så är detta ett måste. Thriller lever sannerligen upp till sitt namn på fler än ett sätt genom att vara just: En grym film!

Med vänliga hälsningar
// Henrik på Munväder