Recension – Miriam Bryant & Clarissa Connelly – Roskilde Festival 2018

Årets ljusaste period, i mer än ett avseende. Såklart är det dags för Roskilde Festival igen. Väderutsikterna lovar idel sol och värme, vi får se hur det står sig över hela festivalen. Men det var med hopp om musik, glädje och en grym atmosfär jag igen trampade iväg på cykeln mot Dyrskuepladsen i södra delen av Roskilde för att för femte året i rad besöka Skandinaviens största musikfestival.
Man har alltid lite på känn vilken slags festival det kommer att vara. Förra årets ihärdiga regnande och sörja som kom efterhand var till att börja med mött med mörka moln och vind, för personlig del inte något som jag hade upplevt åren innan. I år var det istället i princip inte ett moln att skymta samt sol och värme, faktiskt som jag har upplevt de andra åren. Det ger lite hopp och optimism inför årets festival, som på förhand verkar ha en lite mer intressant lineup än föregående år (iaf personligen).
För varje år som går så gör man små ändringar i layouten på festivalen för att effektivisera och förnya. I år var det inte annorlunda. Man hade flyttat den ena av uppvärmningsdagarnas scener till den andra änden, vilket gör att det är avsevärt längre mellan de två scenerna. Vilket undertecknad först upptäckte 5 minuter efter att Miriam Bryant skulle börja spela på Countdown. Och man befann sig vid Rising som numera ligger nästan 1 kilometer bort. Så det hastades i ilfart mot Countdown…

Miriam Bryant

Countdown, 1 juli 2018

… trots att jag var närmare 15 minuter försenad så visade det sig att konserten även den var försenad (ett genomgående drag för denna dag).
Sett ur ett svenskt perspektiv så ser det kanske ut som ett märkligt beslut från festivalen att boka henne till ”uppvärmningsdagarna”. Men förmodligen så är det bara så att man kanske överskattar hur mycket av hennes musik spillt över landets gränser.
Hur som helst så är det med energi och glädje som Miriam Bryant äntrar scenen på Countdown. Då denna spelning är på eftermiddagen på den första dagen så kan man väl säga att publikmässigt var det väl godkänt (tjockt i mitten, glest ut på sidorna). Men de som kom fick en show som förtjänade större publik. Under cirka 6 år har Miriam hunnit plockat på sig en gedigen repertoar av låtar med stor variation och tempo. Även att man inte hankar sig fast på en bestämd

 stil eller ens språk (var både låtar på svenska och engelska) gör att konserten aldrig känns likartad eller att den drar ut på tiden, som det i tillfällen kan kännas när man väljer många liknande låtar.

Miriam blandar öppenhet med mystik och energi till en salig blandning. Även om det i stundvis är svårt att aktivera publiken så får hon mot slutet riktigt fatt i publiken och det var två tillfällen som gav en rysningar då förbindelsen mellan artist och publik var som helt utsuddad och de var i symbios med varandra. Detta är målet för de flesta liveframträdanden och av döma av resten av publiken var det inte enbart undertecknad som var medriven och bevittnade en stark öppningsakt för årets festival.
Betyg: Ser gärna att Miriam Bryant återvänder till Roskilde Festival, och detta till några av de större scenerna.
En stark 4 av 5 Munvädrare.

Clarissa Connelly
Rising, 1 juli 2018
Ibland så dyker det upp artister och låtar som påminnner så mycket om andra att man närmast kan diskutera i oändlighet om inspiration och plagiat. Med Clarissa Connelly är det svårt att inte dra paralleller mellan henne och andra artister som drar inspiration från folkmusik, new age, och synth (tänk Enya).

Det är dock orättvist och poänglöst att sitta och skriva vidare om detta. I synnerhet då vårt fokus ligger på själva framträdandet och viktigast av allt, musiken. Och det är här som Clarissa Connelly och ackompanjerande band glänser.
Om än inte traditionell festivalmusik, så är det befriande att ha musik som du egentligen bara kan blunda ögonen och känna musiken. Huvudsaken i detta framträdande ligger i musiken och de känslor de framhäver. Glöm allt vad flashig scenshow heter, utöver ödmjuk karisma som Clarissa Connelly och resten presenterar. Hon använder många intressant knep för at ge sin musik större närvaro än vad den oftast behöver och den mindre stråkorkester hon hade med sig gav en inramning och klass få andra akter kan bjuda på.

I det stora hela känns musiken som en helande upplevelse och man känner sig ganska avslappnad och nöjd efter detta. Och man blir lite nyfiken att se vad hon kan bjuda på, i synnerhet då inspirationen till musiken verkar komma från världens alla hörn.
Betyg: Ett starkt, ödmjukt framträdande som bryter av från Roskildes vanliga lineup. Trots förseningen kändes detta välförtjänt.
4 av 5 Munvädrare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *