Recension – Margo Price, aYia & The xx

the xx, aYia

En dag som bjöd på den första skuren av regn, något som utlovats vara en del av resten av festivalen. Trots det var stämningarna hög, man tillåter inte lite (eller mycket) regn påverka ens upplevelse alltför mycket. Antingen anpassar man sina kläder efter vädret eller så gör man som vissa och bara lever med situationen.

Margo Price
Avalon, Roskilde Festival
29 juni 2017

Det var med en försening på cirka 30 min som Margo Price äntrade scenen på Avalon. Kanske berodde det på baksmällan från föregående dag eller oturlig schemaläggning, men detta framträdande lyckades inte till en början locka storpublik. De som var där kompenserade för de som lyste med sin frånvaro vilket gjorde att det var ingenting man lade speciellt mycket märke till.

Nashville och country är starkt förknippat och Margo Price har lagts fram som en ny stjärna. Med en naturlig utstrålning lyckas hon att få alla i publiken känna sig delaktiga och trots att hon inte hållit på särskilt länge på denna nivå så känns hon redan rutinerad som få och kommer ihåg att bjuda på sig själv och engagera publiken. Även om hon kanske saknar det där lilla extra för att nå upp högre så kommer det troligtvis att komma med tiden.

aYia
Gloria, Roskilde Festival
29 juni 2017

Och tjockt lager dimma och strålkastare. En sångare som håller sig för det mesta i bakgrunden och trippar runt till synes slumpmässigt för att tidvis träda fram längst fram. En lågmäld och annorlunda upplevelse är vad aYia bjuder på. Elektrotonerna sätter direkt en stämning och fungerar lite som pulsen för hela konserten.

En konsert som passar väl in i bandets koncept med mystik. Tidvis kan man drifta ut i andra tankar, vilket i och för sig eventuellt kan vara intentionen. Men likväl ett framträdande som gör en nyfiken över vad de kan hitta på i framtiden.

The xx
Orange, Roskilde Festival
29 juni 2017

”Intro” är en låt som de flesta har hört, medvetet eller icke. Trion The xx, som nu har börjat få sig en hel del rutin fick möjligheten att uppträda på festivalens största scen, något som för gitarristen tillika sångerskan Romy Madley Croft var en overklig upplevelse efter att ha besökt festivalen som 16-åring.

Att jämföra med andra artister som spelar på denna scen är orättvist då det är distinkt olika band och artister som varit där genom åren. Men det är tydligt att de redan har en gedigen akt som håller för ”arenastatus”. De eldar på publiken och tvingas att pausa då publiken inte är färdiga med att ge sina applåder till dem. Det är en enda stor dansfest som även aktiverar de mest återhållsamma, inklusive undertecknad. En mäktig upplevelse som gör sig väldigt väl live och på större scener.