Munväder (feat. Tält och hans vänner) på Roskilde Festival 2016 – Första dagen

Så börjar det! Munväders besök på Nordens största (och bästa?) festival. Detta år bestämde vi oss för att närvara under fler dagar än förra året då vi ”bara” besökte festivalen under tisdagen – lördagen. I år blir det således nästan en hel vecka av Munväder + Tält och hans vänner då vi, glada i hågen, anlände nere vid check-in för press på söndagen den 26/6. Vädret var blåsigt med växlande molnighet när vi sände en liten live-video där vi introducerar oss medan vinden brusade i mobilhögtalarna.

Live från Roskilde:
https://www.facebook.com/Munvader/videos/1025451054229698/

Efter detta begav vi oss ner till campingen för att hitta lite mat och se F.M.K. (eller Fuck Marry Kill) – en dansk garage/punkrock-trio med bara en relativt nysläppt EP i bagaget som är lyssningsbar på Spotify. Ett härligt sammanträffande blev även att vi stötte på våra ”beersbee”-kamrater från förra året varpå Tim gjorde upp nya planer med dem för ett parti beersbee även i år.

F.M.K. (Fuck Marry Kill)
Henrik: Energiskt och genuint med en väldigt charmig ”amatör-twist” som gjorde att garage-känslan blev mer påtaglig. En något gles publik som kanske inte var alltför entusiastisk i middagssolen lade lite av en våt trasa på det hela, men det var egentligen inget som störde. Det mest minnesvärda torde vara bandets egna ”titellåt” Fuck Marry Kill som skakade lite liv både i oss och resten av publiken med sitt härliga ös och simplistiska punkkänsla. Tre solida Munvädrare blir mitt betyg.
Tim: Skön och ösig atmosfär även om jag kan tycka att de bör ”uppa” sin repertoar lite. Dock var det stabilt och en helt okej upplevelse. Tre av fem!
Nicklas: En energifylld spelning med många fina ”bitar” (låtar) och attityd från samtliga i bandet. Bra ös och jag hoppas på en fin framtid för bandet. 4/5 blir betyget för denna ösiga punkrock.

Med Fuck Marry Kill i bagaget begav vi oss in på det ännu inte färdigbyggda området för att reka lite och göra ett besök i presscentret vilket är det bästa stället på festivalområdet för WiFi och gratis, kallt vatten. Det blev en kort visit då danska Gents strax skulle göra sin entré på Countdown så på Tims begäran begav vi oss dit för att digga till tonerna av 80-talsdoftande synthpop med en skvätt postpunk.

Gents
Tim: En härlig kontrast från F.M.K. då Gents har ett helt annat tempo och en helt annan stil. Jag skulle säga att scennärvaron från Gents kanske inte var helt på topp och deras kvalité på låtar är rätt så ojämn. Många låtar låter lite för lika varandra, vilket var väldigt märkbart under konserten. 2 (2,5) av 5 – ett fåtal starka låtar räddade tyvärr inte konserten i helhet även om de starka låtarna var riktigt starka.
Henrik: Inte något som fastnade på de första genomlyssningarna (inför festivalen) men blev ändå positivt överraskad av den sköna 80-tals/New Wave-stilen på musiken. Bandet verkade också gå hem hos publiken vilket gjorde en gemytlig stämning samt att bandet verkligen gav sitt allt. Då deras typ av musik inte riktig är min kopp te i alla lägen så kanske det inte är en spelning som kommer fastna hos mig, men jag är ändå nöjd med att ha sett dem. Tre av fem Munvädrare är det mest talande betyget enligt mig.
Nicklas: Jag vill ju inte såga dem helt, men de hade en skön keyboardist. Men allvarligt talat: En smått trist spelning i min mening, även om de hade en del bra låtar plus att det var skön stämning i publiken. Det föll helt enkelt inte mig i smaken bara och även om jag rycktes med då och då så höjer det tyvärr inte helhetsintrycket. Jag antar att 2/5 är ett lämpligt betyg.

Ett par öl och lite chill i gräset en liten bit från Countdown-scenen utgjorde förberedelserna för nästa band – Guns för Tims del och Dream Wife för min (Henriks) och Nicklas del. Troligtvis var det under denna lilla paus som solbrännan började sätta sig för samtliga utav oss då vi alla tydligen räknat med att solskyddsfaktor inte skulle bli nödvändigt just idag. Rookie-misstag deluxe!

Guns
Tim: Efter ca 15 minuters live-soundcheck in i konserten så kom det igång på riktig och återupprättade spelningen/bandets heder. Riktigt skön stämning med starka låtar och en stark frontperson i form av sångerskan då hon ”connectade” en hel del med publiken. Ett kul framträdande helt enkelt!

Dream Wife
Henrik: Min favoritspelning den här dagen! Stenhård attityd, smart och genomtänkt musik samt en och annan rolig känga åt Brexit från bandets brittiska medlemmar (väldigt ”topical”). Utstrålningen och spelglädjen i kombination med deras rifftunga punk/pop gör att det blir en väldigt stark 4:a i betyg.
Nicklas: Det var riktigt nice! Med en bra repertoar av trallvänliga hits och rejält med attityd gjorde de succé i min bok. Påminde mig lite om Kim Gordon från Sonic Youth med deras härliga attityd och image vilket är toppbetyg om en frågar mig!

Avtalad tid att spela in lite matvideos (ja, vi äter mat och filmar det för att på något vis göra rätt för vårt uppehälle på festivalen i högre grad) blev svår att hålla. Jag stack iväg på Milkywhale i tron att det skulle bli en kort visit, men rycktes genast med av den väldigt dansanta musiken och sångerskans väldigt lyckade publikfrieri.

Milkywhale
Henrik: Hade inga större förväntningar här, men rycktes som sagt med i stämningen som blev när sångerskan satte igång publiken med sina uppmaningar om dans. Stod också för vad som troligtvis kommer vara den mest ”trummhinnespräckande” basen på hela festivalen och även om låtlistan kanske var lite ojämn så vägde de starka låtarna upp för de lite svagare. 3/5 känns rättvist även om det kanske inte är världens mest starka 3:a.

Därefter mötte jag upp en smått irriterad Tim och en relativt obrydd Nicklas som kämpat med ljud- och kamerautrustning på egen hand för att göra en matrecension utav matkombinationen pulled pork och ris. Jag ursäktade mig allra ödmjukast, fortsatte dricka mitt rödvin som finns att köpa litervis för en väldigt värd penning på festivalen varpå vi sedan gick iväg för att få i Nicklas lite att äta. Han hade nämligen inte ätit på hela dagen och det är ju inte det allra bästa att hoppa över måltider när en är på festival. Lite extra lyxigt vitlöksbröd fick han i sig och vi hade således ännu en recension klar i vår lilla matresa.

Det var dags att dela på oss igen. På Street-scenen skulle den spektakulära akten Baby Blood göra entré vilket var min ”cue”. Nicklas och Tim begav sig av mot Rising-scenen igen för att vänta in Emelie Ramirez.

Baby Blood
Henrik: Årets psykedeliska tripp? Lite för tidigt att säga, men Baby Bloods scenshow gav samma vibbar som jag njöt av i fulla drag på Goat förra året. Elektroniskt sällan min grej, men jag är inte så inskränkt att jag inte kan känna igen bra beats och ”riff” när jag hör dem. Kanske mer visuellt intressant än musikaliskt intressant men likväl en härlig och stämningsfull konsert!

Emilie Ramirez
Tim: Den klart bästa konserten på hela dagen! Trots att hon är i början av sin karriär så har hon ett riktigt bra register för någon som bara släppt ett album än så långa. Gott om karisma och bra utstrålning har hon också vilket gjorde att hon verkligen lyckades nå ut till publiken och göra det hela lite mer personligt, vilket också reflekterar hennes musik på ett bra sätt. Fortsätter hon såhär så går hon en ljus framtid till mötes! Fem av fem!!
Nicklas: Något av det bästa jag sett på länge! Spelglädjen som Ramirez och hennes band hade smittade av sig på hela publikhavet (som var rätt stort för Rising). Hade inga förväntningar när jag gick dit vilket gjorde att min uppskattning för spelningen blev desto större när det visade sig hur bra låtskatt Ramirez har. Om jag får spå lite så tror jag att de kommer gå JÄVLIGT långt! 5/5 är ingen överdrift för denna utmärkta spelning!

Vad Tim och Nicklas spenderade sin tid medan jag befann mig vid Street-scenen väntades på allstar-akten Girls are awesome kan jag inte svara på. För min egen del blev det vindrickande, språkande med de lite busiga vakterna vid Street samt de ihärdiga festivalarna som också var nyfikna på att se tjejer vara awesome. En mysig ”threeway make-out” till höger om mig gav lite atmosfär av romantik innan den första akten Pieces of Juno äntrade Street med sin sensuella och väldigt sävliga pop. Detta åtföljdes av DJ:n Mamiko Motto som också var värd för hela akten och därefter gick rapparen Yungest på med sin lite mer old school-aktiga rap. Här var jag tvungen att ge upp då alltför tidiga tågtider plus lite ”trötthet” från vinet gjorde sig till känna. Lite vegetariska nachos hann jag slänga i mig innan jag sprang på tåget mot Roskildes station. Här hade jag turen att stöta på både Tim och Nicklas som var alldeles extatiska över Emilie Ramirez konsert och jag vore ju en lögnare om jag påstod att jag inte var avundsjuk över att ha missat vad som ska ha varit en så bra spelning. Men jag är långt ifrån missnöjd då Girls are awesome (den halva jag såg) var ett härligt initiativ med spännande och fräscha akter som förhoppningsvis kommer att uppträda på egen hand, på egna scener här på Roskilde i framtiden.

Första dagen avklarad, således! En bra dag. En utmärkt dag faktiskt! Vare sig vädret blir bättre eller sämre under den kommande musik- och festveckan så är jag och de andra helt säkra på att det bara kommer att bli bättre härifrån!

Hälsningar
Henrik på Munväder!