Munväder Film på Bio: Jack Reacher: Never Go Back

Lee Childs stoiske badass till protagonist återvänder i sin andra film där Tom Cruise och Cobie Smulders försöker rentvå sina namn genom att bl.a. mosa näsorna på allt och alla som står i deras väg. Detta skulle förstås ha varit en sedvanlig videorecension med på grund av extremt obekväma tekniska fel och alltjämt återkommande tidsbrist så blir det en textrecension istället.

Märk väl att recensionen kan innehålla en och annan SPOILER så fortsätt läsa på egen risk!

När den f.d. majoren, numera civila, Jack Reacher (Tom Cruise) besöker en gammal kollega, Major Turner (Cobie Smulders), upptäcker han att hon står anklagad för spionverksamhet och står inför militär rättegång. Övertygad om hennes oskuld börjar Jack Reacher undersöka fallet och upptäcker så småningom detaljer som pekar på att allt inte står rätt till. Kampen mot en alltmer växande konspiration tar vid då Jack och Turner finner sig själva på flykt undan regeringen alltmedan de söker efter fler ledtrådar i syfte att kunna rentvå sina namn plus att en ny person dyker upp i Jack Reachers liv som tyder på att Jacks förflutna inte är så städat som det verkar vara.

Personligen är jag ett fan av Jack Reacher-filmerna ända sedan den första filmen kom ut 2012 och således är det inte så konstigt att jag fann Jack Reacher: Never Go Back väldigt underhållande.

Överlag ser jag på dessa filmer som en liten mix av Bourne-filmerna och Mission Impossible-filmerna. De har väldigt många likheter med undantaget för att Jack Reacher hela tiden håller sig på en mer sansad och snäppet mer realistisk nivå än de andra två franchiserna. Även om Edward Zwick inte sparar på krutet i denna Jack Reacher-film när det kommer till action så finns det en viss tyngd i varenda slag som delas ut (för det mesta utav Tom Cruise händer) som ovan nämnda filmer inte riktigt klarar av att leverera. Det är mindre utav ”superagent”-grejen och mer utav ”vanlig människa med extraordinära färdigheter”.

Konspirationsmysteriet i Jack Reacher: Never Go Back är kanske inte det mest intressanta och ibland känns det som om intrigen kanske är lite väl banal. Vi har sett den här typen av konspiration på film många gånger tidigare och en vet på ett ungefär hur det hela kommer att spela ut sig. Vad som istället gör Jack Reacher: Never Go Back till en underhållande film är de tre huvudkaraktärerna (Tom Cruise, Cobie Smulders och Danika Yarosh) och deras samspel med varandra. De har perfekt kemi och alla är badass på sitt egna lilla vis vilket gör att de alla bidrar minst lika mycket till intrigens fortgång. Jack Reacher är ingen ensamvarg som besvärsfritt hanterar alla situationer (även om han kanske skulle vilja det) utan han är ständigt beroende av sina två kompanjoner vilket både känns som en lagom frisk fläkt för denna typ av actionthriller samt att det ger samspelet mellan karaktärerna en extra dimension som jag gillar väldigt mycket.

Det andra som gör Jack Reacher så bra är actionscenerna. I alla filmer där Tom Cruise får bevisa att han är en av de mest intensiva actionhjältarna som vi har idag, eftersom han alltid ger minst 110%, så kan en räkna med riktigt bra action. Som nämnt ovan så har varje actionsekvens en viss tyngd som gör att den känns mer realistisk och tuff och det mest perfekta exemplet är Tom Cruises hot gentemot antagonisten i filmen. Att en karaktär säger saker som ”Jag ska bryta dina ben, armar och nacke” är inte heller ovanligt men att filmen sedan följer upp på det är desto mindre förekommande. Därför är det väldigt underhållande och brutalt att faktiskt se en antagonist eller hejduk få sitt comeuppance på det mest råa tänkbara sättet i nästan alla fight-scener i den här filmen.

Jack Reacher: Never Go Back är en lagom underhållande actionthriller som är värd att se. Originalfilmen är fortfarande den starkaste av de två i min mening men det är definitivt en värdig och bra uppföljare som inte gör de sedvanliga misstagen att försöka upprepa exakt samma saker som gjorde att första filmen fungerande. Jack Reacher: Never Go Back går således inte tillbaka (*trumvirvel*) utan söker sig till nya ställen (ställen som inte utforskats av just Jack Reacher på film ännu, det vill säga) och bara det gör att den är värd en titt om en frågar mig!

Betyg: 3,5 Munvädrare av 5