Munväder Film på Bio: The Big Short

”Truth is like poetry. And most people fucking hate poetry.”

The Big Short har redan hunnit föräras med 4 Golden Globe-nomineringar (inga vinster dock) och 5 Oscarsnomineringar nu när den når de svenska biograferna. Med ett manus baserat på en förlaga av Michael Lewis – författare till tidigare favoriter hos Oscarsjuryn såsom The Blind Side (2009) och Moneyball (2011) – så är det inte särskilt överraskande att denna film blivit ett ständigt återkommande inslag i detta års”Awards Season”. Ska vi ta en titt på huruvida den är värd detta eller ej?

Regi: Adam McKay
I rollerna: Christian Bale, Steve Carell, Ryan Gosling m.fl.

En excentrisk finansman (Christian Bale) räknar ut att den amerikanska huslånsmarknaden är byggd på en bubbla som förr eller senare kommer att spricka och klurar således ut en plan som innebär att han kan profitera på den nära förestående ekonomiska kollapsen på bankernas bekostnad. Alltmedan ryktet om hans drag sprider sig blir fler finansmän inblandade varpå de fortsätter att göra sitt bästa för att straffa finansbolagen och bankerna så hårt som möjligt för deras girighet, svindlande och brist på försiktighet.

När en läser om The Big Short så låter filmen allt annat än sexig eller spännande. Att, som den lekman jag är, försöka beskriva vad The Big Short går ut på i detalj känns som en alltför övermäktig uppgift då jag har noll koll på finansvärlden och således också dålig koll på alla de detaljer som var en del i den ekonomiska kollaps som drabbade USA under 2007 och som The Big Short avhandlar. Däremot så är det väldigt bekvämt för en lekman som mig när jag ser filmen att faktiskt få ett stadigt grepp om det hela och förstå vad som står på spel i filmens intrig eftersom den gör ett bra jobb med att förklara det hela tydligt och dessutom på ett underhållande sätt. Hur lyckas den?

Svaret på den frågan är att The Big Short inte tar sig själv så väldigt seriöst. Det är ingen film som gravallvarligt försöker förklara den obegripliga finansmarknaden samtidigt som den försöker bygga spänning och engagemang. Snarare så verkar den ha tagit en och annan lektion i satir från Dr. Strangelove (1964) samtidigt som den också känns som en throwback till 90-talets satiriska komedier à la Get Shorty (1995). Det är ”flashig” redigering, snabb dialog blandat med flertalet brott mot 4:e väggen, exposition om finanser, huslån, kredit etc. via Margot Robbie i en jacuzzi och så vidare. Det hela är precis så härligt och bisarrt som det låter.

Genom att presentera omständigheterna kring en såpass omfattande och väldigt allvarlig sak för alla de som drabbades hårt utav det (fattiga människor med enorma huslån t.ex.) på ett lättsamt sätt blir det enklare att få distans till det hela och skratta åt det extremt absurda kring hela den smutsiga affär som var Subprime-krisen, fast utan att förringa det allvarliga och tragiska. Detta i kombination med Steve Carell, Christian Bale, Ryan Gosling och alla andra i filmen som bidrar starkt till att göra det hela lättförståeligt, roligt och dramatiskt på samma gång gör att The Big Short ska ha en stor eloge för att den klarar av att göra något såpass komplicerat både intressant och underhållande.

För min egen del blir det dock bara underhållande till en viss punkt. Sakfrågan är något som jag har väldigt svårt att intressera mig för och även om filmen rent objektivt gör ett bra jobb med att göra det hela underhållande så räcker det bara till en viss grad. Jag känner mig rätt säker på att de flesta nog skulle hålla med mig om det.

The Big Short är således lite av en ”acquired taste” både vad gäller ämnet den avhandlar och sättet den avhandlar det på. Det är dock en underhållande sittning som inte känns som slöseri med tid och den kommer definitivt fungera för alla de som gillar bra satir och som tycker att en stilmässig 90-talsthrowback kombinerat med element av Oliver Stones Wall Street (1987) låter värt!

Betyg 3,5 Munvädrare av 5