CPH:DOX 2017 – Journal #2

Denna andra rapport från CPH:DOX så bjuder det inte på lika mycket experimentella försök utan istället hårda ämnen som är gamla rotade problem som fortfarande är aktuella i dagens samhälle.

Pornocracy (2017)

Den före detta pornografiska skådespelerskan Ovidie gör här upp med sitt förflutna i en kartläggning av den moderna porrbranschen på internet. Allt från det absurda i att majoriteten av porrsidorna ägs av en verksamhet som har sina högkvarter i Luxemburg och på Cypern i tomma våningar i skyskrapor till de som arbetar inom den som knappt skrapar ihop nog för att överleva. Det är tidvis en ögonöppnare för det som man kanske gissade föregick inom branschen där majoriteten av innehållet är ”gratis” tillgängligt. Problemet med dokumentären är inte själva ämnet eller dess natur utan att den istället driver planlöst mellan olika delar och inte presenterar någon helhet. Även om det kanske inte är avsikten så kommer den inte alltid till slutsatser med sin fakta och vissa påståenden. Intentionen är dock på sin rätta plats och den ska applåderas för att illustrerar poängen med porr och varför man ska tänka sig noga för om man nu väljer att nyttja den. Dessutom hur man ska eller inte ska döma den. Se den om du vill få ytterligare ett perspektiv på porrbranschen.

I Am Not Your Negro (2016)

Den Oscarsnominerade filmen, ännu en som behandlar rasism i USA över flera tidsepoker, är en fängslande berättelse. Baserad på James Baldwins ej färdiskrivna novell (han avled i 1987), Remember This House, dokumentären är nästan kusligt nutidsaktuell. Och detta reflekteras även mästerligt i dokumentären. James Baldwin var samtida med medborgaraktivister såsom Martin Luther King Jr och Malcolm X i en tumultartad period i USAs historia och hade sina egna, brutalt ärliga synpunkter med problemen som tyvärr fortfarande ekar. Det blandas i arkivbilder från den tiden med händelser som hänt sedan dess, även upp till nutiden med upploppen i Ferguson med flera. Budskapet i dokumentären lämnar en full med flera frågor och tankegångar, på det sättet man gärna vill att en bra dokumentär ska göra. Och valet av Samuel L. Jackson som berättarröst är en lämplig fråga, då han istället för sin typiska röst valt en mer neutral och mer kraftfull ton för att låta James Baldwins egna ord tala för sig själva. I samspel med intervjuer med honom själv får man förutom en bild av personen själv även ett dokument av hans egna inre stridigheter som perfekt reflekterar dokumentärens tema. Trots temat så försöker den inte att hamra in ett tungt budskap mer än en tes till varför den så kallade rasfrågan är ett såpass stort problem. Och just för det så är den sevärd.

Med detta så avslutas den första etappen av rapporteringen från CPH:DOX. Jag återvänder nästa helg med de sista dokumentärerna som ska förmodligen vara minst lika bra som de första.