In Fabric & Thunder Road – Recension – Munväder på CPH PIX 2018

Årets CPH PIX har nu varit igång i över en vecka och vi på Munväder är såklart återigen på plats för att rapportera om de konstiga, annorlunda och mest intressanta filmerna som går under årets festival (som vi hinner att se)

Festivalen firar i år sitt 10-årsjubileum av sin nuvarande form. Trots utmaningar och andra problem så har festivalen växt sig till en stor aktör på den europeiska scenen och drar för det mesta många till sina filmer och arrangemang. I år hade de också äran att öppna festivalen med galapremiären på Lars von Triers ”The House That Jack Built” och avslutar med en slutsåld visning av Alfonso Cuaróns högt omtalade ”Roma”, som säkerligen kommer att slås om prestigfyllda priser och utmärkelser när filmåret ska summeras.

In Fabric
Regi: Peter Strickland

Peter Strickland har en distinkt stil som filmskapare. Det står klart efter filmer som Duke of Burgundy och In Fabric, där han lånar, blandar och hyllar klassiska genrer och filmer.

In Fabric är en hyllning till 70-talet, giallo och psykologisk skräck. På pappret låter det kanske som en ganska banal och loj idé, historien om en förhäxad klänning som bådar illa för den som bär den. Men det Strickland gör med idén är ändå en intressant och inbjudande historia där man kan dra paralleller till större ämnen såsom kapitalism, samhällsritualer och sådant. Det är också ganska svårt att samla tankarna efter en sådan här film, i synnerhet då den är spretig och rörig. Strickland har många idéer och bollar i luften, varav några är riktigt intressanta. Lite av denna films problem ligger just i att den inte vill fokusera på ett speciellt ämne, utan istället har två teman, dels en förhäxade klänningen och dels den besynnerliga personalen på affären som säljer den. Även om det såklart har sitt sammanhang så känns det lite konstlatoch flyktigt och lämnar en lite otillfredsställd då det är många lösa trådar som aldrig helt når sin konklusion.

Det är bra prestationer i filmen, som har en mångsidig och bra rollbesättning. Även om, som tidigare nämnt, många karaktärer flyter in och ut ur narrativet väldigt plötsligt. Det bidrar till lite förvirring att man istället får fundera vad filmen egentligen handlar om. Den har också ett intressant bildspråk som bidrar till den kusliga och udda stämningen som finns i filmen. Det är lite som ett mysterium. Avsiktligt, men ändå intressant då man anar att mycket i filmen är en allegori för något annat och det är då man hittar filmens styrkor. Det är en svår film att rekommendera för en ”casual” tittning, men har man tid och uppmärksamhet så finns det definitivt mer att hitta i denna film.

Thunder Road
Regi: Jim Cummings

Baserad på kortfilmen med samma namn, som tog Sundance med storm för ett par år sedan, har Jim Cummings nu återkommit med en spelfilmsversion som tar utgångspunkt från kortfilmen.

Enkelt förklarat handlar filmen om polisen Jim Arnaud, som hanterar döden av sin mor på ett minst sagt ”speciellt” sätt. Samtidigt kämpar han med rätten att få se sin dotter, till hans exs förtret. I ett hav av känslor och hans oförmåga att behärska och lägga band för sig själv är det skruvad realism som ändå är lite förankrad i verkligheten, med en touch av filmkonst.

Älskar man svart komedi blandat med känslomässigt drama så är Thunder Road definitivt något att rekommendera. Jim Cummings, som regisserat, skrivit och spelar huvudrollen, är fenomenal i rollen som går igenom alla faser av sorg och verkligen ger sitt hjärta och själv i rollen. Humorn, som på sina ställen är överraskande, fungerar utmärkt som avspänning i ett drama som gör att den sticker ut. Andra karaktärer är bra dem också, men det är tydligt att Jim Cummings är anledningen till att man borde se denna. Och det traditionella narrativet får sig en annorlunda spin i filmen, då vi följer en karaktär i en intressant period i hans liv, men vi stannar inte onödigt länge. Om detta är orsakat av en obeslutsamhet eller osäkerhet kring hur filmen borde sluta kan man diskutera, men för undertacknad så slutar den och man känner sig nöjd med konklusionen på dramat.

Man kan ha sina reservationer kring ”enmansshower” som Thunder Road kan tyckas vara, men faktum är att hela ensemblen kompletterar huvudkaraktären utmärkt och grundar karaktären i realism och skapar den kontrast som behövs för att betona humorn ytterligare. Thunder Road är definitivt något att rekommendera om man gillar drama blandat med mörk humor, som känns naturlig i sammanhanget och aldrig malplacerad eller smaklös. Och med Jim Cummings hoppas vi se mer spännande saker i framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *