Dubbelrecension: The Veil & Jarhead 3: The Siege

I dagarna, dagarna innan och (förmodligen) dagarna som kommer så har det varit och kommer det vara begränsad aktivitet från mig (Munväder-Henrik) här på hemsidan och i våra andra kanaler. Jag gör naturligtvis mitt allra bästa för att se och recensera så många av de nya filmer som dyker upp på bio som jag kan, men just nu är det annat som upptar både min tid och mina ekonomiska medel. Men lite dvd/on demand-releaser har det faktiskt dykt upp i veckan som jag kunnat ta mig an och det är ju roligt eftersom det är fullt möjligt att hitta roliga guldkorn i det utbudet. Två av de senaste releaserna här i Sverige har varit The Veil & Jarhead 3: The Siege som bl.a. kan hittas hos Hemmakväll och Discshop.se. Låt oss se om någon utav dem kan vara just ett sådant guldkorn som jag nämnde ovan, shall we?

The Veil
http://www.imdb.com/title/tt3533916/
Regi: Phil Joanou 
I rollerna: Jessica Alba, Lily Rabe, Thomas Jane m.fl.

Filmer som baserats på Jonestown-massakern är inte precis fåtaliga och räknar en med filmer som använt händelsen som underlag för att berätta sina egen stories så stiger genast antalet. Den bästa och mest populära skildringen i filmvärlden (egentligen tv-världen) är tv-filmen Guyana Tragedy: The Story of Jim Jones (1980) – eller Jim Jones, förförare, som den svenska titeln lyder – med Powers Boothe i huvudrollen som den karismatiska sektledaren Jim Jones. Se den!

The Veil är inte direkt baserad på tragedin i Guyana, men den är uppenbart inspirerad utav den. Vi får följa ett dokumentär-team, frontade av Jessica Alba, som följer en kvinna (Lily Rabe)  som återupplever sina barndom som medlem i en religiös sekt kallad Heaven’s Veil genom att besöka platsen där sektens karismatiska ledare Jim Jacobs (Thomas Jane) hetsade samtliga medlemmar till att begå självmord varpå ovan nämnda kvinna var den enda som överlevde. Medan gänget undersöker platsen som brukade vara Heaven’s Veil blir de snart varse om att Jim Jacobs och de mörka krafter han åkallade inte tycks ha lämnat platsen trots allt.

Så i korta ordalag är det en Jonestown-film, fast ändå inte, med ockulta och övernaturliga inslag. Det är en premiss som jag, på pappret, mycket väl kan gå med på men som i The Veil blir väldigt tradig ju längre den tillåts att pågå. Produktionsbolagets stämpel, Blumhouse Productions, är ett varningstecken i sig med tanke på alla usla found footage-skräckisar de vanligtvis brukar leverera och att den oerhört träiga Jessica Alba har ”top billing” är inte heller särskilt lovande. Nu är, gudskelov, inte The Veil i found footage-formatet vilket alltid känns skönt efter ett decennium där merparten av all lågbudgetskräck varit just found footage och naturligtvis är Jessica Albas brist på skådespelartalang inte något som kan sänka en hel film så det finns en och annan positiv sak att belysa med The Veil.

Som sagt så är storyn rätt så okej i grunden och det är roligt att se en övertänd Thomas Jane i rollen som den ockultflummiga Jim Jones-pastischen. Resten av castet känns tyvärr väldigt oengagerade vilket förstås smittar av sig på tittaren i väldigt märkbar grad. Utöver detta så är filmen olyckligt nog filmad i ”ZackSnyderScope” vilket innebär att alla färger är urblekta, så till den grad att filmen lika gärna kunde varit svartvit, och samtliga scener är höljda i så mycket mörker att en börjar fundera på om någon mixtrat med ljusinställningarna på ens tv. Det är fortfarande bättre än 80% av all found footage som jag sett Blumhouse producera, men det är likväl ganska så jobbigt att titta på i längden. Att en film är mörk och grå till utseendet är inte synonymt med att den är stämningsfull.

The Veil är det självklara valet om en bara har en hög med Blumhouse-skräckisar (där Sinister-filmerna, Oculus och The Purge: Anarchy INTE är med) att plocka ur till sin b-skräckiskväll. I övrigt skulle jag nog rekommendera att sätta den rätt så långt ner på sin prioriteringslista.

Betyg: 2 Munvädrare av 5

Jarhead 3: The Siege
http://www.imdb.com/title/tt4616014/
Regi: William Kaufman
I rollerna: Charlie Weber, Scott Adkins, Dennis Haysbert m.fl.

Att det fanns en ”direkt till video/dvd”-uppföljare till Sam Mendes Jarhead (2005) var mer än vad jag visste för någon vecka sedan och därmed hade jag självklart inte en susning om att april var månaden då en tredje Jarhead-film hade sitt releasedatum. Sådant är alltid lite roligt att upptäcka så det var med ett visst mått av nyfikenhet som jag tog mig an den här veckans dvd/on demand-release.

Sam Mendes Jarhead är en helt okej film som utforskar ett kompani inom marinkåren som aldrig direkt får hamna i strid och använda sig av den hårda träning som gjort dem till testosteronstinna, blodtörstiga infanterisoldater. Jag har dock inte sett Jarhead 2: Field of Fire (2014) men jag känner mig rätt så säker på att den inte är lika intresserad av att utforska en frustrerad marinsoldats sinnesstämning och jag är väldigt förstärkt i den tron efter att ha suttit igenom Jarhead 3: The Siege.

I denna film möter vi den taggade marinsoldaten Evan (Charlie Weber) vars första uppdrag, till hans frustration, blir att beskydda en redan relativt ohotad amerikansk ambassad i en anonym stad i Sydvästasien. För en soldat som gått med i armén för att kämpa för friheten och flaggan blir det väldigt tråkigt att behöva fördriva sin tid med tv-spel och att agera dörrvakt, men han får snart sätta sina färdigheter och sin stridsvilja i verket när ett välorganiserat anfall från militärer på motståndarsidan tar den sävliga ambassaden på sängen. I ett gravt underläge måste alltså Evan, tillsammans med de andra marinsoldaterna samt ambassadens personal hålla stånd mot en överlägsen fiende alltmedan området förvandlas till en total krigszon.

Jarhead 3 gör inga försök att vara den typ av film som utforskar människans psyke i en krigssituation likt Jarhead. Detta är en rak och rättfram b-film med mycket skjutande, massvis med adrenalin och en lagom dos ”America – Fuck Yeah” (det sistnämnda är dock förvånansvärt frånvarande till förmån för ett fokus på överlevnad och rå, skitig action vilket känns skönt). Kort och gott så är det trash, men inte nödvändigtvis dålig trash. Till största del påminner filmen om en typisk b-action från 80-talet (vilket jag gillar) och de många actionsekvenser och shootouts som filmen innehåller är faktiskt hyfsat välfilmade och behagligt befriade från shakycam-syndromet. Tummen upp för det! Jag vet inte mycket om William Kaufman som regissör (annat än att det ser misstänkt mycket ut som om han skrivit sin ytterst smickrande profil på IMDb på egen hand) men av Jarhead 3 att döma så verkar han ha ett lagom gott öga för vad som utgör klart godkänd action.

Naturligtvis är Jarhead 3 inte särskilt bra eller särskilt sevärd, men den är tillräckligt pantad för att vara en hyfsat underhållande sittning. Lite som en Johan Falk-film fast med marinsoldater i Sydvästasien istället för poliser i Göteborg, alternativt en av de filmer som var typiska för Cannon på 80-talet (läs mer om detta i min London Has Fallen-recension). Låter det som något en kan tänka sig att slå ihjäl lite tid med så är det bara att köra. Du/ni kommer inte gå därifrån särskilt berörda men ni kommer i alla fall ha fördrivit ca 90 minuter med något som åtminstone inte var helt värdelöst.

Betyg: 2,5 Munvädrare av 5