CPH PIX 2016 – Dag 4

En regnig måndagseftermiddag och kväll så begav jag mig än en gång ut på Köpenhamns gator för att se ännu mer av vad CPH PIX hade att erbjuda för nya filmupplevelser. Det började med att jag nästan blev försenad på grund av tågkrångel. Men trots allt så hann jag att bege mig till Grand Teatret, som passande nog kallas för stadens ”franska biograf” efter den väldigt europeiska auran som stället inger. Det var den fransk-belgiska Raw som orsakade mindre uppståndelse på TIFF (Torontos Internationella Filmfestival) som skulle beskådas och avgöra om den var något värt att se.

Raw (alt. Grave) (FR/BE)
Regi: Julia Ducournau
Medverkande: Garance Marillier, Ella Rumpf, Rabah Naït Oufella mfl.

Den unga förstaringaren Justine (Garance Marillier) tvingas, trots att hon är vegetarian, under nollningen på veterinärskolan att äta kött. Detta väcker en lust hos henne att äta allt mer och mer kött…

Bisarr och annorlunda är typisk på filmfestivaler och denna film stämmer väl in med detta. Det ska direkt sägas att nyheterna kring att ambulans som fick tillkallas på TIFF är sorgligt överdrivna. Visst finns det mycket visuellt gore men om man är bekant med denna genre så är det inte direkt något man inte sett förut.

Men ska man bedöma filmen i form av handling och prestationer, för den måste väl ha något mer än bara visuellt splatter? Mitt första intryck av filmen var övervägande negativt då jag inte kunde se poängen med det hela. Fördelen med att sova på det är att man kan omvärdera och det händer i fallet med Raw. Filmen är välkonstruerad och många detaljer som hänger ihop med narrativet. Dock så tappar filmen fokus i mittenpartiet och driftar iväg med typiska konstnärliga infall som mer tjänar på att stanna upp filmen än att driva den vidare. I och med att filmen inte är speciellt lång så indikerar det på att man inte helt kunde utveckla handlingen och motivera den helt för en långfilm.

Garance Marillier och Ella Rumpf gör dock starka insatser. I synnerhet Garance Marillier som passar utmärkt in i rollen som den oskuldsfulla flickan som mer och mer drivs in i sin besatthet. Raw är helt klart inte en film till för alla men för dem som gillar genren är den värd att kolla in, även om filmen saknar fokuset och drivet för att helt föra den framåt.

Efter denna film så vankades det ett tragiskt kvällsmål (?) i form av en laxmacka innan det bar ut till Frederiksberg, vilket är viktigt att betona att det inte är Köpenhamn, och den rustika Edison Teatret för att se den amerikanska filmen Creative Control.

Creative Control (US)
Regi: Benjamin Dickinson
Medverkande: Benjamin Dickonson, Nora Zehetner, Dan Gill, Alexia Rasmussen mfl.

I en nära framtid kommer David (Benjamin Dickinson), som jobbar med marknadsföring, över ett par ”augmented reality”-glasögon som man kan göra nästan vad man känner för. David upptäcker dock att han kan också leva ut sina fantasier, bland annat med hans bästa väns flickvän…

Briljant koncept på förhand med verklighet och fantasi och hur gränserna långsamt suddas ut mellan dem. Det är dock synd att filmen inte helt utnyttjar de möjligheter som finns med filmen. Den är dessutom filmad i svartvitt vilket bidrar till ett stiliserat bildspråk som passar väl in i filmen och effekterna. Dock skapar detta dock också en kall och distanserad ton som förmodligen är avsikten men samtidigt skapar ett avstånd mellan publiken och karaktärerna vilket gör att det är svårt att engagera sig i dem. Dessutom så ges det inte speciellt mycket utrymme att utveckla karaktärerna vilket kanske också var avsiktligt men gör det svårt att fördjupa sig i den.

Filmen är dock snyggt filmad och dialogen känns smart skriven med bra inlägg av torr humor som hjälper att liva upp filmen från att vara alltför deppig vilket det svartvita kan vara med och bidra till.

Nu håller jag ett par dagars uppehåll men återkommer i slutet av veckan för mer och de sista filmerna. Det är mer än ett par kvar och hoppas vi kan ge er ytterligare filmer att lägga till på er watchlist!